( 58 för seent. Ja, någre tijmar förseent kunna@ ibland göra siukdomen aldeles obothelig, särdeles i Brännesiukor och Pesten. Men de siuke mena: det har än ingen nöd, det tö@ fuller gå öfwer af sig sielf. Och då döden äf@ hardt nähr, kallas Läkaren först. Poëten sa de doch fordom wäl: Principiis obsta; me@ hwad mera. Det man således kan på Swer sko säga: Om tu i början står emot, Så sker tig för tin kranckhet bottz Men får tin siukdom rotha sig, Han wist til grafwen skyndar tig. Och hwad man hoos de arma och fattiga gör af en Christelig Kärkek och för inte@, det måste ey förstås om alle. En Medicus, som har ey annan åker at skära, uthan genon sin Practique skal föda sig och de sina, bör haf wa något för omaket. Arbetaren är sin löhr wärd. Men otacksamhet har hoos åthskillige så tagit öfwerhand, at den ey står mer til rättas. Bör man så wäl fransöska, som Pestkranckheter handtera, gifwa sielf Medicamenter der til, lägga handen wid bölder och sår, besöka personerna i ondt och i godt wäder, ongås med så besmittelige och faselige siukdomar med stanck och lucht, men uthan någon wedegällning och arfwodis löhn. Gode ord och@ klappande på axlen, fylla intet i säcken: kan man therföre köpa sig kläder och skoor, dem man