Å man wid sådant rick och rack uthslijter, weet jag intet. Androdus giorde fordom en lijten feleschär tienst åth ett oskäligt Leijon, när thet hade stakat sig i fothen, men fick en stoor wedergällning på then Romerske Amphitheatern, då leijonet kände honom igen och skonte hans lijf. En smed lerckar eij op ett låås för intet. Och hafwa the gamla ey så illa tillägnat enom Läkare trenne ansichten, dem jag doch här ey wil nämna. Huru man sig wijdare wid ankomsten til Brunnen, under sielfwa drickandet, och wid ändan betee skal, är af andre nogsamt skrifwit. Wid ankomsten håller jag för allom rådeligt, sedan man lijtet uthwijlat, at taga in ett lindrigt purgerande Medicament, på det således maga och tarmar må blifwa från slemm och oreenlighet renade, och watnet finna en frij öpning och ingång i blodet, hwar af sedan gen större werkan står til at förmoda. Men somlige begifwa sig ther til, så snart the komma til Brunnen, uthan någons rådfrågande, allenast at the en gång eller annan tilförende warit der wid, då de förmena sig hafwa insupit alt, hwad dem nyttigt är at wetta; warandes en dehl mycket ömmare om sina boutteiller, än om sin kropp, uthi hwilka de ey något godt wijn ingiuta, förr än the dem wäl skölgdt och reengiordt. Och tå desse sedan ey winna någon särdeles hielp af Brunns drickandet, säga de, at watnet dugde intet. Jag der emot troor, at watnet war godt, men slapp ey