Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På den styfva leran eller lermyllan använda vi med största fördel
bränd kalk till en mängd af 40—60 hektoliter pr hektar. Den brända
kalken är nämligen mera löslig än den kolsyrade, och då man kalkar
en lerjord, vill man så fort som möjligt hafva kalken spridd i jorden,
dels för att få en mera kraftig kemisk verkan, dels för att få en så
kraftig fysikalisk verkan som möjligt. Med detta senare förstå vi, att leran,
som är tungbrukad och vid torka lätt spricker sönder, blir vid en
kalk-ning med bränd kalk mera lös, lucker och porös än om andra slag af
kalk användas.
Bränd kalk användes med fördel äfven på mossjordar, kärrjordar
och andra mera myllrika jordar. På jord, som är af bergsur
beskaffenhet, kan likaledes den brända kalken användas, fastän i mindre
mängder.
På sand- och grusjordar använder man i allmänhet icke bränd kalk,
ty den kraftiga verkan denna medför inverkar i hög grad förminskande
på myllan. Då sand- och grusjordens förmåga att bibehålla fuktigheten
i hög grad är beroende af myllhalten, kommer jorden också att lida af
torka. Emellertid kan man — där man bor långt från järnvägsstation
eller annan trafikled — vara frestad att använda den brända kalken
äfven på dessa jordarter, ty ett lass bränd kalk motsvarar ungefär två
lass råmalen sådan. Detta kan man äfven göra, om man blott behandlar
den brända kalken på ett sådant sätt, att den före nedbrukningen
förlorar sina starkt frätande egenskaper. Man kan gå tillväga på något af
följande sätt:
l:o. Om den brända kalken lägges i högar och får under en längre
tid, 3—4 månader, själfsläckas, öfvergår den genom att upptaga kolsyra
från luften på nytt till kolsyrad kalk, och förlorar därigenom sina
frätande egenskaper.
2:o. Om kalken komposteras med torfjord under en tid af 2—4
månader och under tiden omskyfflas 1—2 gånger, får man s. k.
kalkkompost, som kan användas med fördel äfven på lättare jordar. Kalken bör
före komposteringen släckas.
3:o. Om kalken utsprides 1—2 månader före nedbrukningen,
behöfver man i regel ej befara några skadliga verkningar, såvida man
använder smärre mängder t. ex. 15—20 hl. pr hektar.
Ivalkning med mindre mängder bränd kalk ger en hastig, för blotta
ögat synlig verkan, men kalkningen bör ofta — hvart 4—6 år —
förnyas, ty dess verkan är ej så långvarig. På jordar, där man kan använda
större mängder bränd kalk, behöfver kalkning i allmänhet icke
förekomma mera än en gång i cirkulationen.
Den råmalda kalken kan användas på alla jordar, men man får icke
vänta någon gynnsam fysikalisk inverkan af den på de styfvare
lerjordarna. Icke heller kan man på de mera oförmultnade kärr- och moss-
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
