Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i exkrementerna. Råg och hvete äro utmärkta kraftfoderämnen,
hvete-och rågkli däremot mindre lämpliga. Majskaka är ett bra svinfoder.
Af öfriga foderämnen märkes skummjölk, som är utmärkt, men den
bör ej användas i för stora mängder; 4—5 liter pr dag och svin bör
man ej öfverskrida, om man vill draga full nytta af densamma.
Grönfoder är ett förträffligt svinfoder, men det bör vara spädt. Det
bästa grönfodret för svinen är utan tvifvel blå luzern. Af andra
synnerligen användbara grönfoderämnen märkas grönråg, innan den gått i
ax, råg och luddvicker, späd grönklöfver, vickerhafre, hafre och
pelus-ker, gräs från planer o. d. Allt spädt grönt är användbart för svinen.
Särskildt bör man se till, om luzern ej finnes, att man skördar ett stycke
af den mest klöfverrika vallen till sina svin. Den kan skördas flera
gånger under sommarens lopp.
Så ha vi höet. Bäst för svinen är utan tvifvel det höaffall, som
samlas från löftet, sedan man befriat det från grofva stjälkar o. dyl. Om
detta ej är tillräckligt, skördar man ett stycke klöfver i tidigt stadium
och använder däraf, sedan man skurit klöfvern till en fin hackelse.
Luzernhö är naturligtvis det allra bästa.
Slutligen få vi icke glömma agnarna. Agnar af hafre och hvete äro de
bästa. Korn- och rågagnar äro knappt användbara. Dessutom kan man
använda affall vid tröskningen, ogräsfrön, slösäd och dylikt. Detta foder
bör dock alltid kokas före användningen. I annat fall riskerar man att
ogräsfröet passerar genom svinets matsmältningskanal, kommer i gödseln
och gror ute på åkern.
I hvarje svinstall, det må vara än så litet, har man tre kärl, hvilkas
storlek får rätta sig efter svinens antal. I dessa kärl bereder man fodret
till svinen. Om man använder rotfrukter, hö och agnar under vintern,
lägger man först i ett af kärlen ett tunt lager skurna eller kokade
rotfrukter. Ofvanpå detta ett tunt lager hö, så ett tunt lager agnar, så
återigen ett tunt lager rotfrukter o. s. v., så att man får kärlet fylldt
eller så mycket man behöfver för en dags utfodring. Härtill sätter man
skummjölk eller vassla, som helst bör vara något sur. Det hela bör bli
genomfuktadt, men ej för vått. I brist på mjölk eller vassla tar man
vatten. Ofvanpå kärlet lägger man ett lock, som tilltryckes med något
tungt föremål. Fodret får nu stå och jäsa till tredje dagens morgon, då
man börjar utfodra däraf. Det har under tiden blifvit så varmt, att när
man tager af locket ryker det af kärlet. Svinen äta af detta foder med
stor begärlighet. I hoen strör man på något gröpe, mindre om det är
ungsvin, mera om det är gödsvin eller grisar, och ger dessutom den
skummjölk eller vassla, som ej åtgått för fodrets fuktande.
Andra dagen bereder man foder på samma sätt och likaså den tredje
och följande dagar. Detta sätt att gå till väga är ej vidare arbetsamt och
ger ett alldeles utmärkt resultat. På sommaren använder man för samma
ändamål grönfoder, skuret till hackelse, med eller utan agnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
