Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
och hårdnat av många års sol, köld och blåst. Men
allra mest på den stämpel, det märke, som satt kvar
vid ögonen, även då karln skrattade och sjöng. Hur
mycket skoj och lättsinne han än torde ha i kroppen,
en sjuttonåring var han inte, snarare dubbelt opp.
— Var kommer han ifrån? frågade hon.
— Jag gick från Ljungheda i middags.
— Är han kanske en sån där valtalare di kallar?
frågade hon föraktligt. Det strök så mycket löst
folk omkring nu före landstingsvalen. En töcken
där politicker hade till och med hittat hennes stuga
den andra veckan och lämnat några papper som hon
klippte till hönsen. Men det fick hon ångra, ty de
slutade att värpa.
— Nej, så fint är det inte.
— Kolpitör då?
— Kajsa är inte så kvicktänkt som förr.
— Jo, det kunde jag ha begripet medsamma: han
är stationare. Hon visste att tockna brukade komma
hem och hänga sig på släktingar, då de hade simest.
— Ja, något ditåt, sade karlen. Jag har med
maskiner att göra, och jag skickar av folk och tar
emot dem. Fast mina de går upp och ner på längden
och stationarnas de går fram och tillbaks på tvären.
— Han skoja med mig.
— Ja, då tycker jag Kajsa borde känna igen mig.
Vem hunnan kunde han vara? Det var ju
tydligt, att han var av ett känt folkslag, efter han drivit
med henne förr än nu. Han hade också det rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
