Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skörd - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
målet och den rätta prinsgustavsblå färgen på
ögonen.
Illmarigheten härstammade nog också från
Gammalrödja, gunås så visst. Likaså färdigheten att
hugga ved, för ska man vara rättvis, så hade
Gammalrödja kärfolk också vissa lägre förtjänster och
färdigheter. Yxan gick som en blixt, han hade gripit
an hennes fattigved och klöv den så fort, att bitarna
regnade ner från kubben på backen.
— Folk säger man kan hugga elektriskt numera,
sade hon. Men han går an som om han vore lektrisk
själv, så han göre.
— Det är jag också, sade karlen. Det är ordet
det, Kajsa. Men hon som suttit här och låtit växa
mossa på sig, kan väl inte veta hur elektriskt det
känns å komma hem igen.
Kajsa tog sig om hakan vid denna påminnelse om
skägget och skämdes.
— Ja, ajö då, sade hon, och lycka till att ha
kommet hem. Hellre gick hon in till sig utan att
veta vem karlen var, än hon stöd kvar och utsatte
sig för anmärkningar. Hon kunde ju ändå spörja
det i handelsboden. Men karlen tog en vedbyra på
armen och följde efter.
— Nu ska vi gå in med lite ved te gubben.
— Gubben? Han har vatt döer i attan år, fräste
Kajsa. Då måtte han ha vatt i Amerika som inte
sport de! Lägg ven här, jag vill inte ha ing okänt
folk i stuan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
