Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Hon viskade till oss: "Jag går hem",
och hon log och slöt sina ögon.
Och Döden tog henne som ett barn,
hon låg i hans iskalla armar,
men kände alls ingen kyla.
Och Döden började rida igen,
upp över Aftonstjärnan,
bort mot Morgonstjärnan,
in mot salighetens glittrande sken,
fram till Den Stora Vita Tronen.
Och där lade han syster Carolina
i den kärleksrika famnen hos Jesus.
Och Jesus torkade hennes tårar
med sina egna milda händer.
Han utslätade rynkorna från hennes ansikte,
och änglarna sjöngo en liten sång.
Och Jesus vaggade henne i sina armar,
sjungande oupphörligt:
"Vila nu, vila nu,
vila, vila, min moder."
Det sista hördes icke av de längst bort stående,
ty så högt gräto kvinnorna. Kvinnohjärtan i
Gammalrödja, Småland, ha sina beröringspunkter med
gamla negertanten Caroline i Savannah, Yamacraw.
Maria grät, Esters mor och systrar gräto,
barnmorskan som gick med dragplåster för kräfta och den
förträffliga, äregiriga fru Beda Skörd gräto också.
Detta var något annat än att huggas ner som ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
