Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Det är mulet men svalorna flyga högt - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
visset träd och bäras bort som ett glädjelik av
anhöriga med lätta hjärtan. Det tillfredsställde deras
hemligaste längtan och lindrade deras hemligaste
sorg, när de hörde hur den barmhärtige Herren
Gud lät hämta en av dem efter dagsverkets slut och
lade henne i armarna på den ömsinte, sonlige Jesus,
som vördnadsfullt slätade hennes rynkor och höll
av henne för det arbete hon gjort. Ja, det var något
annat än den där psalmen 612: "Verket är icke
färdigt, ens när du hembud får." Det var för väl,
att den bara stod i nya psalmboken, ty de ville att
verket skulle vara färdigt, så som det var i denna
sköna sång. I den stunden älskade de alla Daniel
och förläto honom allt. Han hade något som deras
kärar icke hade, han visste något som deras kärar
icke visste, trots allt.
Sedan de hämtat sig litet, höllo kvinnorna en
viskande överläggning och skickade så fram den
gamla lärarinnan vid kyrkskolan, hon som nu fått
pension och en reservoarpenna i avskedsgåva av
avgångsklassen. Hon utbad sig versen av Skörd
för att skriva av den åt alla de kvinnliga
begravningsgästerna och lovade dyrt att snart lämna igen
den. Men Daniel som redan träffats av bakslag på
sin rörelse gav henne den helt vårdslöst: — Den
behöver fröken inte lämna igen, sade han.
Lärarinnan håller säkerligen på och gör avskrifter
än. Ty alltsomoftast dör där en hustru i
Gammalrödja som förordnar på sitt yttersta att hon vill ha
Estera vers till vedkastapredikan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
