Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 Svälit
de icke få bort mina ögon från denna tidning; jag fick
den vanvettiga idén att det måste vara en märkvärdig
tidning, enastående i sitt slag; min nyfikenhet steg och
jag började flytta mig fram och tillbaka på bänken. Det
kunde vara dokument, farliga aktstycken stulna från ett
arkiv. Och det föresvävade mig något om en hemlig
traktat, en sammansvärjning.
Mannen satt stilla och tänkte. Varför bar han icke sin
tidning som varje annan människa bar en tidning, med
titen utåt? Vad var det för slags hemlighetsmakerier?
Han såg inte ut att vilja släppa sitt paket ur handen, inte
för allt i världen, han tordes kanske inte en gång betro
det åt sin egen ficka. Jag kunde dö på att det var
nägot mystiskt med paketet.
Jag såg ut i luften. Just det, att det var så omöjligt
att tränga in i denna hemlighetsfulla sak, gjorde mig
kollrig av nyfikenhet. Jag letade i mina fickor efter något
att ge mannen för att komma i samspråk med honom och
jag fick fatt i min rakbok, men gömde den igen.
Plötsligt fick jag i sinnet att vara ytterligt fräck, jag klappade
mig på min tomma bröstficka och sade:
Törs jag bjuda er en cigarrett?
Tack, mannen rökte inte, han hade måst upphöra för
att spara sina ögon, han var nästan blind. Tackar så
mycket förresten!
Om det var länge sedan hans ögon skadades? Såg han
kanske inte läsa heller? Inte ens tidningar?
Inte ens tidningar, tyvärr!
Mannen såg på mig. De sjuka ögonen hade var sin
hinna, som gav dem ett glasartat utseende, hans blick blev
vit och gjorde ett motbjudande intryck.
Ni är främmande här? sade han.
Ja. — Om han inte en gång kunde läsa titeln på den
tidning han höll i handen?
Knappast. — Förresten hade han strax hört att jag var
främmande; det var något i min dialekt som sade honom
det. Det behövdes så litet, han hörde så gott; om natten
när alla sovo kunde han höra människorna andas i rum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
