Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält s 19
märke till den sprittande rörelse min fot gör var gång
pulsen slår. Jag reser mig till hälften och ser på mina
fötter, och i denna stund upplever jag en fantastisk och
främmande stämning, som jag aldrig tidigare hade känt;
det går en fin, vidunderlig stöt genom mina nerver, som
om det gått ilningar av ljus genom dem. Då jag kastade
ögonen på mina skor var det som jag hade råkat en god
vän eller fått en lösryckt del av mig själv tillbaka; en
känsla av igenkännande dallrar genom mina sinnen,
tårarna komma mig i ögonen, och jag förnimmer mina skor
som en emot mig sakta susande ton. Matthet! sade jag
hårt till mig och jag knöt händerna och sade matthet. Jag
gjorde narr av mig för dessa löjliga känslor; hånade mig
med vett och vilja; jag talade mycket strängt och
förståndigt och jag knep häftigt ihop ögonen för att få bort
tårarna. Som om jag aldrig förr hade sett mina skor ger
jag mig till att studera deras utseende, deras mimik när
jag rörde på foten, deras form och slitna ovanläder, och
jag upptäcker att deras veck och vita sömmar ge dem
uttryck, meddelar dem fysionomi. Något av mitt eget
väsen hade gått över i dessa skor, de verkade på mig som
en ande mot mitt jag, en flämtande del av mig själv...
Jag satt och fablade med dessa förnimmelser en lång
stund, kanske en hel timme. En liten, gammal man kom
och upptog den andra änden av min bänk; under det han
satte sig pustade han ut efter gången och sade:
Ja ja ja ja ja ja ja ja ja ja, san!
Så snart jag hörde hans röst, var det som en vind
sopat genom mitt huvud, jag lät sko vara sko och det
föreföll mig redan som den förvirrade sinnesstämning jag
just hade upplevat, förskrev sig från en länge sedan
svunnen tid, kanske ett år eller två tillbaka, och som smått var
i färd med att utplånas ur min hågkomst. Jag satte mig
att se på den gamle.
Vad angick han mig, denne lille man? Intet, inte det
ringaste! Bara att han höll en tidning i handen, ett
gammalt nummer med annonssidan ut, och vari det tycktes
ligga en eller annan sak inslagen. Jag blev nyfiken och kun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
