Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Svält
Vad var det för en ny, pinsam förnimmelse som nu
lades till de övriga? Var det en följd av att sova på bara
marken? Eller kom det sig därav, att jag ännu inte hade
fått frukost? På det hela taget var det helt enkelt ingen
mening i att leva på detta sätt; jag förstod, vid Kristi
heliga pina, heller inte varmed jag hade gjort mig
förtjänt av denna utomordentliga förföljelsel Och det föll
mig plötsligt in att jag lika gott kunde göra mig till bov
med detsamma och gå bort till ”farbrors” källare med
sängtäcket. Jag kunde stampa en krona på det och få tre
skapliga mål mat, hålla mig uppe tills jag hittade på något
annat. Åt Hans Pauli fick jag väl slå en vigg. Jag var
redan på väg till källaren, men stannade framför
ingången, skakade villrådigt på huvudet och vände om.
Allt eftersom jag avlägsnade mig blev jag gladare och
gladare över att jag hade övervunnit denna svåra
frestelse. Vissheten om att jag var ärlig steg mig åt
huvudet, fyllde mig med en härlig känsla av att vara en
karaktär, ett vitt fyrtorn mitt i ett grumligt människohav,
där vrak drevo omkring. Pantsätta en annans egendom
för ett mål mat, äta och dricka sig själv till doms, kalla
sig bov mitt i sitt eget ansikte och slå ner ögonen för sig
själv — aldrig! Aldrig! Det hade icke på allvar varit
min tanke, det hade nästan inte fallit mig in en gång; lösa
flygande strötankar kunde man verkligen inte svara för,
isynnerhet när man hade en våldsam huvudvärk och
nästan släpade ihjäl sig på ett sängtäcke som tillhörde en
annan.
Det skulle alldeles säkert bli en utväg när tiden väl var
inne! Där var nu köpmannen på Grönlandsleret, hade
jag hängt över honom var timme på dagen sedan jag
sände honom min ansökan? ringt på sent och bittida och
blivit avsnäst? Jag hade knappast anmält mig för honom
eller fått svar. Det var inte sagt att det var ett alldeles
misslyckat försök, jag hade kanske haft lyckan med mig
denna gång; lyckan hade ofta en så underlig och
slingrande väg. Och jag begav mig ut till Grönlandsleret.
De sista ristningarna, som gått genom mitt huvud, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
