Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ssväült 39
Och mäörkret ruvade över mig, allt var så tyst, allt.
Men uppe i höjden susade den eviga sången, vädret, det
fjärran, tonlösa mumlandet som aldrig tiger. Jag
lyssnade så länge till detta oändliga sjuka sus, att det började
förvirra mig; det var sannerligen symfonierna från de
rullande världarna ovan mig, stjärnorna som intonerade
en sång ..
Det är så fan heller! sade jag och skrattade högt för
att morska upp mig; det är nattugglorna som tuta i
Kanan!
Och jag reste mig upp och lade mig igen, tog på mig
skorna och drev omkring i mörkret och lade mig på nytt,
kämpade och stred med vrede och fruktan till fram på
morgonsidan, då jag äntligen föll i sömn.
Det var ljusan dag då jag slog upp ögonen, och jag
hade känslan av att det led emot middag. Jag drog på
mig skorna, slog åter in täcket och begav mig tillbaka
till staden. Inte heller i dag var det solsken, och jag
frös som en hund; mina ben voro domnade och det
började komma vatten ur mina ögon, som om de icke tålde
dagsljuset.
Klockan var tre. Hungern började att bli ganska
kännbar, jag var matt och gick och kastade upp i smyg
här och där. Jag svängde ner till ångköket, läste
matsedeln och ryckte överlägset på axlarna som om salt kött
och fläsk inte vore mat för mig; därifrån kom jag ned
på Järnvägstorget.
En besynnerlig svindel for med ens genom mitt huvud;
jag gick vidare och ville inte tänka på det, men blev
värre och värre och måste till sist sätta mig på en
trappa. Hela min själ genomgick en förändring, som om
något gled åt sidan i mitt inre, eller som om ett förhänge,
en väv i min hjärna gick itu. Jag tog efter andan ett
par gånger och blev förvånad sittande. Jag var icke
oredig, jag kände tydligt hur det värkte i mitt öra sedan i
går och då en bekant gick förbi, kände jag strax igen
honom, reste mig och hälsade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
