Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ssoäölt 73
be om denna krona. Jag tog upp den andra
hyvelspånen ur fickan och stack den i munnen. Det hjälpte igen.
Varför hade jag inte gjort det förr? Du må skämmas!
sade jag högt, kunde det verkligen falla dig in att be
den mannen om en krona och sätta honom i förlägenhet
igen? Och jag blev riktigt grov mot mig själv för den
oförskämdhet som fallit mig in. Det är vid Gud det
hutlösaste jag ännu har hört! sade jag; ränna på en karl
och nästan klösa ut ögonen på honom bara för att du
behöver en krona, din eländiga hund! Så marsch!
Fortare!l Fortare, din knöl! Jag skall lära dig!
Jag började springa för att straffa mig själv,
tillryggalade i språngmarsch den ena gatan efter den andra,
piskade mig framåt med hetsande tillrop och skrek tyst
och rasande till mig själv när jag ville stanna. På detta
vis kom jag högt upp i Pilestrædet. Då jag äntligen
stod stilla, nästan gråtfärdig av grämelse över att ej
kunna löpa längre, darrade jag över hela kroppen och jag
kastade mig ned på en trappa. Nej, stopp! sade jag.
OÖch för att riktigt plåga mig själv reste jag mig upp
igen och tvang mig att bli stående, och jag skrattade åt
mig själv och hade roligt åt min egen olycka. Äntligen,
efter flera minuters förlopp, gav jag mig med en nick
tillstånd att sätta mig, men även då valde jag den
obekvämaste platsen på trappan.
Herregud, det var ljuvligt att vila! Jag torkade
svetten ur mitt ansikte och söp in stora, friska andetag. Hur
hade jag inte sprungit! Men jag ångrade det inte, det
var väl förtjänt. Varför hade jag också velat begära
den där kronan? Nu såg jag följderna! Och jag
började att tala vänligt med mig själv, giva förmaningar som
en mor skulle gjort. Jag blev mer och mer rörd, och
trött och kraftlös började jag gråta. En stilla och
innelig gråt, en invärtes snyftan utan en tår.
En kvarts timme eller mer satt jag på samma ställe.
Folk kom och gick och ingen förolämpade mig.
Småbarn lekte här och där runt omkring, en liten fågel sjöng
i ett träd på andra sidan gatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
