Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Svält
Det hjälpte. Han följde genast med opp igen och
öppnade dörren. Nu satt mitt hjärta i halsgropen. Jag bet
häftigt ihop tänderna för att ge mig mod, knackade på
och steg in i redaktörens privatkontor.
Goddag! Är det ni, sade han vänligt. Sitt ned.
Hade han ögonblickligen visat mig på dörren, skulle
det ha varit kärkomnare; jag kände gråten i halsen och
sade:
Jag ber er ursäkta. ..
Sätt er ned, upprepade han.
Och jag satte mig och förklarade, att jag åter hade
en artikel som det var mig angeläget att få in i hans
blad. Jag hade gjort mig sådan möda med den, den hade
kostat mig verkliga ansträngningar.
Jag skall läsa den, sade han och tog den. Ansträngning
kostar er visst allt ni skriver; men ni är så
förskräckligt häftig. Om ni bara kunde vara lite lugnarel Där
är alltid för mycket feber. Emellertid skall jag läsa
den. Och han vände sig åter mot bordet.
Där satt jag. Tordes jag be om en krona? Förklara
för honom varför det alltid var feber? Då skulle han
alldeles säkert hjälpa mig; det var inte första gången.
Jag reste mig upp. Hm. Men sist jag var hos
honom hade han beklagat sig över pengar, till och med
skickat ut ett bud med räkningar för att skrapa ihop till
mig. Det skulle kanske bli samma historia nu. Nej, det
skulle inte ske. Såg jag då inte att han satt i arbete?
Var det något annars? frågade han.
Nej! sade jag och gjorde min röst fast. När kan jag
få titta in igen?
Å, när som helst, när ni går förbi, svarade han, om ett
par dagar eller så.
Jag kunde inte få min begäran över läpparna. Jag
tyckte att denna mans vänlighet var utan gräns och jag
skulle veta att uppskatta den. Hellre svälta ihjäl. Och
jag gick.
Icke ens då jag stod utanför och åter kände
hungern rasa, ångrade jag att jag lämnat kontoret utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
