Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Svält
Då tog jag åter täcket under armen och gick hem.
Jag låtsade för mig själv som om ingenting hänt,
bredde ut täcket på sängen igen, slätade ut det som jag
brukade och försökte att utplåna varje spår av min sista
handling. Jag kunde omöjligt ha varit vid mitt fulla
förstånd i det ögonblick jag fattade beslut om att begå detta
bovstreck; ju mer jag tänkte härpå dess orimligare
föreföll det mig. Det måste ha varit ett anfall av svaghet,
en eller annan förslappning i mitt inre som hade
överrumplat mig. Men jag hade inte heller fallit i denna
snara, jag hade anat att det började gå galet med mig
och jag hade uttryckligen försökt med glasögonen först.
Och jag gladde mig mycket åt att jag inte hade fått
tillfälle att fullborda denna förbrytelse, som skulle ha
fläckat de sista timmarna jag levde.
Och åter vandrade jag ut i staden.
Jag slog mig på nytt ned på en bänk vid Vor
Frelsers Kyrka, föll i hop med huvudet på bröstet, slapp efter
den sista upphetsningen, sjuk och eländig av svält. Och
tiden gick.
Jag fick sitta även denna timme ut; det var litet
ljusare ute än inne; dessutom föreföll det mig som om det
inte arbetat fullt så galet i bröstet ute i fria luften; tids
nog kom jag väl hem.
Och jag slöade och tänkte och led ganska mycket. Jag
hade funnit en liten sten som jag putsade av och stack
i munnen för att ha något att suga på; annars rörde jag
mig inte och flyttade inte ögonen en gång. Människor
kommo och gingo, vagnskrammel, hovtramp och
samspråk fyllde luften.
Men jag kunde ju försöka med knapparna? Det
tjänade naturligtvis ingenting till och dessutom var jag
tämligen sjuk. Men när jag tänkte efter, skulle jag ju
egentligen åt ”farbrors” håll — min riktige ”farbror” — när
jag gick hem.
Slutligen reste jag mig och drog mig sakta och sävligt
bortöver gatorna. Det började att bränna över mina
ögonbryn, de lagade sig till feber, och jag skyndade mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
