- Project Runeberg -  Svält /
85

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svält 85

många som han själv tyckte... alldeles efter hans eget
gottfinnande...

För knapparna? Och ”Farbror” stirrar förvånad på
mig. För dessa knappar?

Bara till en cigarr eller vad han själv ville. Jag gick
bara förbi och så ville jag titta in.

Då log den gamla pantlånaren och vände tillbaka till sin
pulpet utan att säga ett ord. Där stod jag. Jag hade
egentligen inte hoppats så mycket, men jag hade ändå
tänkt mig möjligheten av att bli hjälpt. Detta flin var
min dödsdom. Det kunde väl inte tjäna något till att
försöka med glasögonen nu heller?

Jag ville naturligtvis låta mina glasögon gå med, det
är självklart, sade jag och tog av dem. Bara tio öre eller,
om han ville, fem öre?

Ni vet ju att jag inte kan låna på era glasögon, sade
”Farbror”; det har jag sagt er förut.

Men jag behöver ett frimärke, sade jag slött; jag
kunde inte ens skicka av breven som jag skulle skriva. Ett
tio- eller femöres frimärke, alldeles som nu själv tycker.

Gud välsigne er och gå er väg! svarade han och slog
ifrån sig med handen.

Jaja, det får väl vara då! sade jag till mig själv.
Mekaniskt satte jag på mig glasögonen igen, tog knapparna
i handen och gick; jag sade godnatt och stängde dörren
efter mig som vanligt. Se så, det fanns intet mer att
göra! Utanför trappgapet stannade jag och såg ännu en
gång på knapparna. Att han inte ville ha dem! sade jag;
det är ju nästan nya knappar; jag kan inte förstå det.

Medan jag stod där i dessa betraktelser kom en man
förbi och gick ner i källaren. Han hade i farten givit
mig en liten knuff, vi gjorde båda ursäkter och jag vände
mig om och såg efter honom.

Nej, är det du? sade han plötsligt nere i trappan. Han
kom upp och jag kände igen honom. Gud bevare oss, så
du ser ut! sade han. Vad har du gjort härnere?

Å — haft affärer. Du skall hit ned, ser jag?

Ja. Vad har du varit där med?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free