Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 Svoväült
Men knapparna! Jag hade ju inte försökt med
knapparna ändå! Där stod jag kav stilla och gav mig till att
le. Kanske blev det i alla fall någon råd! Jag var inte
alldeles förlorad! Jag skulle helt säkert få tio öre för
dem, i morgon fick jag kanske på något annat ställe, och
på torsdag skulle jag få betalning för min tidningsartikel.
Jag skulle bara se, det ordnade sig! Att jag verkligen
kunde glömma knapparna! Jag tog upp dem ur fickan
och betraktade dem medan jag åter gick; mina ögon
blevo dunkla av glädje, jag såg inte ens gatan jag gick på.
Hur väl jag kände den stora källaren, min tillflykt i
de mörka kvällarna, min blodsugande vän! En efter en
av mina tillhörigheter hade försvunnit därnere, mina
småsaker hemifrån, min sista bok. På auktionsdagen gick
jag gärna dit för att se på och jag gladde mig var gång
mina böcker tycktes komma i goda händer.
Skådespelare Magelsen hade mitt ur, och det var jag nästan stolt
över; en årskalender, som jag hade mitt första lilla
poetiska försök i, hade en bekant köpt, och min överrock
hamnade hos en fotograf för utlåning i ateljén. Så det
var ingenting att säga om något.
Jag höll mina knappar färdiga i handen och steg in.
”Farbror” sitter vid sin pulpet och skriver.
Jag har ingen brådska, säger jag, rädd att irritera
honom och göra honom otålig med mitt besök. Min röst
lät så underligt ihålig, jag kände nästan inte igen den
själv, och mitt hjärta slog som en hammare.
Han kom leende emot mig som han brukade, lade bägge
sina händer flata på disken och såg mig in i ansiktet utan
att säga något.
Ja, jag hade något med mig som jag ville fråga om han
inte kunde ha användning för... något som bara låg i
vägen för mig hemma, jag försäkrar er, de pina mig bara,
några knappar.
Nå, vad var det då fatt, vad var det då fatt med de där
knapparna? Och han lägger sina ögon alldeles intill min
hand. :
Om han inte kunde ge mig några öre för dem?... Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
