Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 Svält
bröst, och i handen ett litet paraply med elfenbensring i
handtaget.
Det var redan tredje kvällen jag hade sett henne där,
alltid på precis samma ställe; så snart jag hade kommil
förbi henne vänder hon sig långsamt om och går nerför
gatan, bort ifrån mig.
Min nervösa hjärna sköt ut känselspröt och jag fick
genast den orimliga aningen att det var mig hennes
besök gällde. Jag var till sist nästan i begrepp att tilltala
henne, fråga henne om hon sökte efter någon, om hon
behövde min hjälp för något, om jag finge följa henne
hem, så dåligt klädd som jag dessvärre var, beskydda
henne på de mörka gatorna; men jag hade en obestämd
fruktan för att det kanske skulle komma att kosta något,
ett glas vin, en åktur, och jag hade inga pengar mer;
mina tröstlöst tomma fickor verkade alltför nedslående
på mig och jag hade inte ens mod att titta litet
undersökande på henne när jag gick henne förbi. Svälten hade
åter börjat husera med mig, jag hade inte fått mat sedan
i går afton; det var visserligen ingen lång tid, jag hade
ofta kunnat hålla ut i flera dagar, men jag hade börjat
tackla av betänkligt, jag kunde inte ens svälta så bra som
förr, en enda dag kunde nu göra mig nästan virrig och
jag led av ständiga uppkastningar så snart jag drack
vatten. Därtill kom att jag låg och frös om nätterna, låg
fullt påklädd, som jag gick och stod på dagen, och
blåfrös, isade ner var kväll under köldfrysningar och
styvnade till under sömnen. Det gamla täcket kunde inte
hålla draget ute och jag vaknade på morgonen av att jag
blivit täppt i näsan av den råa rimfrosten som trängde
in till mig utifrån.
Jag går utför gatorna och tönker på hur jag skulle bära
mig åt för att hålla mig uppe tills jag fick min nästa
artikel färdig. Hade jag bara ett ljus, så skulle jag
försöka att kila på under natten; det skulle ta ett par
timmar, om jag bara kom riktigt i stämning; i morgon kunde
jag sedan vända mig till ”Kommendören” på nytt.
Jag går utan vidare in i Oplandske och -söker efter min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
