Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ssvoält 91
unga vän från banken för att skaffa mig tio öre till ett
ljus. Man lät mig obehindrat passera alla rum; jag gick
förbi ett dussin bord där pratande gäster sutto och
spisade och drucko, jag trängde ända in i kaféets innersta,
in i Röda rummet, utan att finna min man. Generad och
förargad drog jag mig åter ut på gatan och gav mig till
att gå i riktning mot slottet.
Var det nu inte som själva den röde, levande, evige
fan att det aldrig ville ta något slut på mina
vedervärdigheter! Med långa, rasande steg, med rockkragen brutalt
uppslagen i nacken och med händerna knutna i
byxfickorna gick jag och skällde ut min olyckliga stjärna hela
vägen. Inte en riktigt sorgfri stund på sju, åtta
månader, inte mat till nödtorft under en enda liten usel vecka,
förrän nöden på nytt bröt mig på knä. Här hade jag
till på köpet gått och varit ärlig mitt i eländet, hehe, ärlig
i grund och botten! Gud bevare mig, vad jag hade varit
dåraktig! Och jag började berätta för mig själv om hur
jag till och med hade gått och haft ont samvete för att
jag en gång hade burit Hans Paulis täcke till pantlånaren.
Jag log hånfullt åt min ömtåliga rättskaffenhet, spottade
föraktligt i gatan och fann inte ord nog starka för att
göra narr av mig för min dumhet. Det skulle bara varit
nu! Fann jag i denna stund en skolflickas sparpengar på
gatan, en fattig änkas enda skärv — jag skulle plocka upp
dem och sticka dem i fickan, stjäla dem med berått mod
och sova lugnt som en sten hela natten efteråt. Jag hade
då inte för intet lidit så osägligt mycket, mitt tålamod var
förbi, jag var beredd till vad som helst.
Jag gick runt slottet tre, fyra gånger, fattade därpå
beslutet att vända hem, gjorde ännu en liten avstickare in
i parken och gick sedan tillbaka ner över Karl Johan.
Klockan var omkring elva. Gatan var tämligen mörk
och överallt vandrade människor omkring, stillsamma par
och larmande klungor om varandra. Den stora stunden
var inne, parningstiden, då de hemlighetsfulla mötena äga
rum och de glada äventyren begynna. Frasande
flickkjolar, ett och annat kort, sinnligt skratt, böljande bröst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
