Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 Svält
häftiga, flämtande andedrag; långt nere vid Grand en
röst som ropar: Emma! Hela gatan var en sump, ur
vilken heta dunster stego upp.
Jag genomletar ofrivilligt mina fickor efter två kronor.
Den lidelse, som darrar i varje de förbigåendes rörelse,
själva gatlyktornas simmiga ljus, den stilla, skimrande
natten, alltsammans har börjat angripa mig, denna luft som
är fylld av viskningar, omfamningar, skälvande
bekännelser, halvt uttalade ord, små skrik; en hop katter älskar
med höga skrik inne i Blomqvists port. Och jag hade
icke två kronor. Det var en jämmer, ett elände utan like,
att vara så utblottad! Vilken förödmjukelse, vilken
vanära! Och jag kom åter att tänka på en fattig änkas sista
skärv, som jag skulle ha stulit, en skolpojkes mössa eller
näsduk, en tiggares matpåse, som jag utan omständigheter
skulle ha burit till lumphandlaren och svirat upp. För att
trösta mig själv och hålla mig skadeslös började jag att
uppfinna alla möjliga fel på dessa glada människor, som
gledo mig förbi; jag ryckte ilsket på axlarna och såg
ringaktande på dem allt efter som de passerade, par efter par.
Dessa belåtna, konfektsnaskande studenter, som menade
sig utsväva kontinentalt när de fingo klappa en sömmerska
på brösten! Dessa ungherrar, bankmän, grosshandlare,
boulevardlejon, som inte ens föraktade sjömansbrudar,
tjocka Kotorgs-lärkor, som lade sig i första bästa
portgång för en sejdel öl! Vilka sirener! Platsen vid deras
sida var ännu varm efter en brandsoldat eller en
stalldräng från senaste natt; tronen var alltid lika ledig, lika
vidöppen, varsågod, stig upp!. .. Jag spottade långt utåt
trottoaren utan att bekymra mig om att det kunde träffa
någon, var arg, uppfylld av förakt för dessa människor,
som gnedo sig mot varandra och parade sig mitt för mina
ögon. Jag upplyfte mitt huvud och kände välsignelsen av
att kunna bevara min stig ren.
Vid Stortingsplatsen mötte jag en flicka, som stirrade
mycket stint på mig då jag kom bredvid henne.
God afton! sade jag.
God afton! Hon stannade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
