- Project Runeberg -  Svält /
102

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102 Svält

om kokt mjölk. Jag fick mjölken, drack den så het som
den var, slukade glupskt var droppe, betalade och gick
åter. Jag tog vägen hemåt.

Nu hände det något underbart. Utanför min port,
lutad mot gaslyktan och mitt i ljuset från denna, står en
människa, som jag skymtat redan på långt avstånd —
det är den svartklädda damen igen. Samma svartklädda
dam som från tidigare kvällar. Det var omöjligt att ta
fel, hon hade infunnit sig på precis samma ställe för
fjärde gången. Hon står alldeles orörlig.

Jag finner detta så besynnerligt, att jag ofrivilligt
saktar mina steg; i detta ögonblick äro mina tankar i god
ordning, men jag är mycket upphetsad, mina nerver äro
uppretade efter min sista måltid. Jag går som vanligt
alldeles förbi henne, kommer nästan till porten och är
färdig att gå in. Då stannar jag. Jag får med ens en
ingivelse. Utan att göra mig någon reda för vad jag gör,
vänder jag mig om och går inpå damen, jag ser henne
in i ansiktet och hälsar:

God afton, fröken!

God afton! svarar hon.

Förlåt, sökte hon efter någon? Jag hade lagt märke
till henne förr; om jag kunde vara henne behjälplig på
något sätt? Ber så mycket om ursäkt förresten.

Ja, hon visste inte riktigt...

Det bodde ingen innanför denna port utom en tre, fyra
hästar och jag; det var för övrigt ett stall och en
bleckslagarverkstad. Hon var alldeles säkert på villospår,
tyvärr, när hon letade efter någon här.

Då vänder hon bort ansiktet och säger:
Jag letar inte efter någon, jag bara står här.

Jaså, hon stod där bara, stod där kväll efter kväll bara
av en nyck. Det var litet lustigt; jag funderade på detta
och blev mer och mer villrådig om damen. Så beslöt jag
mig för att vara djärv. Jag skramlade en smula med mina
pengar i fickan och bjöd henne utan vidare med på ett
glas vin på ett eller annat ställe ... i betraktande av att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free