Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 101
Jag såg på henne; hon talade mycket lågt, nästan
viskande; hon slog ner ögonen.
Jag menar en halv öl eller vad ni vill... av mig ... på
köp. . . om ni vill...
Nej, tusen tack! Inte nu. Jag skall komma igen enu
annan gång.
Hon drog sig tillbaka och satte sig innanför disken; jag
såg bara hennes huvud. En underlig människa!
Då jag blev färdig gick jag genast till dörren. Jag
kände redan kväljningar. Uppasserskan reste sig. Jag
var rädd för att komma in i ljuset, fruktade att visa mig
för mycket för den unga flickan, som inte anade mitt
elände, och jag sade därför hastigt godnatt, bockade och gick.
Maten började verka, jag led mycket av den och fick
inte behålla den länge. Jag gick och tömde min mun i
varje mörk krok som jag kom förbi, kämpade för att
övervinna dessa kväljningar, som gjorde mig tom på nytt,
knöt händerna och stålsatte mig, stampade i gatan och
sväljde rasande ned vad som ville upp — förgäves! Jag
sprang till sist in i en portgång, framåtböjd, blind av
vatten, som trängde ut i mina ögon, och tömde mig igen.
Jag blev förbittrad, gick gatan framåt och grät,
förbannade de hjärtlösa makterna, vilka de än voro, som
förföljde mig på detta sätt, svor dem ned i helvetets
fördömelse och eviga kval för deras uselhet. Det fanns inte
mycken ridderlighet hos makterna, verkligen inte mycken
ridderlighet, det måste man säga!... Jag gick fram till
en man, som stod och glodde in genom ett butiksfönster,
och frågade honom i största hast vad man efter hans
mening skulle ge en man, som hade svultit mycket länge.
Det gällde livet, sade jag, han tålde inte biff.
Jag har hört sägas, att mjölk skall vara bra, kokt mjölk,
säger mannen ytterst förbluffad. Vem är det förresten
ni frågar för?
Tack! Tack! säger jag. Det kan nog hända att det
är bra det, kokt mjölk.
Och jag går.
På det första kafé jag träffade på gick jag in och bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
