Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svült 111
Jag kunde ännu resa mig från vanäran, det var långtifrån
för sent, jag skulle visa hela världen att jag var i stånd
till det! Under vägen höll jag pengarna i beredskap, höll
vartenda öre i handen; jag böjde mig ner över gummans
bord, som om jag ville köpa något, och lade pengarna
utan vidare i hennes hand. Jag sade inte ett ord, jag gick
genast.
Vad det kändes vidunderligt att vara ärlig människa
igen! Mina tomma fickor tyngde inte mera, det var en
njutning för mig att vara pank på nytt. När jag riktigt
tänkte efter hade dessa pengar i grund och botten kostat
mig många hemliga bekymmer, jag hade verkligen tänkt
på dem med rysningar gång på gång; jag var ingen
förstockad själ, min ärliga natur hade upprest sig mot den
låga gärningen, jadå. Gudskelov, jag hade höjt mig i
mitt eget medvetande. Gör det efter! sade jag och såg
ut över det myllrande torget, gör det efter bara! Jag
hade glatt en gammal kakgumma så det var en fröjd åt
det; hon visste varken ut eller in. I afton skulle inte
hennes barn gå hungriga till sängs... Jag kände vällust vid
dessa tankar och tyckte att jag hade burit mig utmärkt
åt. Gudskelov, pengarna voro nu ur mina händer.
Full och nervös gav jag mig iväg bortöver gatan.
Glädjen över att kunna gå Ylajali ren och ärlig till mötes och
se henne i ansiktet skenade alldeles av med mig i mitt
druckna tillstånd; jag hade inga plågor mer, mitt huvud
var klart och tomt, det var som om ett huvud av idel ljus
hade suttit och lyst på mina axlar. Jag fick lust att göra
skälmstycken, begå förbluffande handlingar, sätta staden
på ända och väsnas. Uppför hela Grænsen uppförde jag
mig som en vansinnig; det susade lätt för mina öron och
i min hjärna var ruset i full gång. Besatt av
dumdristighet fick jag i sinnet att gå bort och uppge min ålder för
ett stadsbud, som förresten inte hade sagt ett ord, fatta
hans hand, se honom forskande i ögonen och gå ifrån
honom igen utan någon förklaring. Jag urskiljde
nyanserna i de förbigåendes röster och skratt, iakttog några
småfåglar, som hoppade framför mig på gatan, gav mig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
