- Project Runeberg -  Svält /
113

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svält 113

något av den till kusken, han trodde alldeles säkert att det
gällde livet och han körde utan vidare därifrån. Han slog
duktigt med piskan.

Vad heter mannen? frågade han och vände sig på
bocken.

Kierulf, yllehandlare Kierulf.

Och kusken tyckte nog också att den mannen kunde
man inte ta fel på. Om han inte brukade gå med en ljus
rock?

Vad för något? skrek jag, ljus rock? Är ni tokig?
Tror ni att det är en tekopp jag frågar efter? Denna
ljusa rock kom mycket olägligt för mig och spolierade
hela mannen för mig, som jag hade tänkt mig honom.

Vad var det ni sade han hette? Kierulf?

Ja visst, svarade jag, är det något underligt i det?
Namnet skämmer ingen.

Har han inte rött hår?

Nu kunde det gärna få vara att han hade rött hår, och
då kusken nämnde den saken, var jag med en gång säker
på att han hade rätt. Jag kände mig tacksam mot den
stackars åkaren och sade honom att han hade tagit
mannen på kornet; det förhöll sig verkligen som han sade:
det skulle vara egendomligt, sade jag, att se en sådan man
utan rött hår.

Det måste vara honom, som jag har kört ett par gånger,
sade kusken. Han hade ändå en knölpåk.

Detta gjorde mannen livslevande för mig och jag sade:

Hehe, ännu har väl ingen sett den mannen utan sin
knölpåk i handen. Vad det angår, så kan ni vara lugn,
alldeles lugn.

Ja det var klart att det var samma man som han hade
kört. Han kände igen honom...

Och vi körde på så det gnistrade om hästskorna.

Mitt i detta upphetsade tillstånd hade jag inte för ett
enda ögonblick förlorat sinnesnärvaron. Vi kommo förbi
en poliskonstapel och jag lägger märke till att han har
nummer 69. Denna siffra träffar mig med en pinsam sä-

Svält. 8 *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free