Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 Svüält
kerhet, står med en gång som en splint i min hjärna. 69,
gott och väl, 69, jag skulle inte glömma det!
Jag lutade mig tillbaka i vagnen, ett byte för de galnaste
infall, kröp ihop därinne under oljedukstaket, så att ingen
skulle se att jag rörde munnen, och gav mig till att språka
idiotiskt med mig själv. Vansinnet rasar genom hjärnan
och jag låter det rasa, jag är fullt medveten om att jag
ligger under för inflytelser som jag inte är herre över.
Jag började att skratta tyst och lidelsefullt, utan spår
till orsak, ännu livad och full av de två tre glas öl jag
hade druckit. Efter hand avtar min upphetsning, mitt
lugn vänder mer och mer tillbaka. Jag kände kyla i mitt
såriga finger och jag stack ner det mellan halslinningen
för att värma det litet. På detta sätt kommo vi till
Tomtegaten. Kusken håller.
Jag stiger ur vagnen utan brådska, tanklöst, slappt, tung
i huvudet. Jag går in genom porten, kommer in på en
bakgård, som jag går tvärs över, stöter mot en dörr, som
jag öppnar och går igenom, och jag befinner mig i en
gång, en slags förstuga med två fönster. Där stå två
koffertar, den ena ovanpå den andra, i den ena vrån, och
på långväggen en gammal soffa som det ligger ett täcke
i. Till höger, i nästa rum, hör jag röster och barnskrik
och ovanför mig, i andra våningen, ljudet av en järnplåt
som det hamras på. Allt detta märker jag så snart jag
är inkommen.
Jag går lugnt tvärs över rummet, bort mot den
motsatta dörren, utan att skynda mig, utan tanke på flykt,
öppnar också den och kommer ut på Vognmandsgaten.
Jag ser uppåt huset som jag just har passerat igenom och
läser över porten: Rum för resande.
Det faller mig inte in att försöka komma undan, smita
bort från kusken som väntar på mig; jag går mycket
obesvärat utför Vognmandsgaten utan fruktan och utan att
veta mig ha gjort något galet. Kierulf, denne
yllehandlare, som hade spökat så länge i min hjärna, denna
människa, som jag menade fanns till och som jag
nödvändigtvis måste träffa, hade alldeles fallit ur min tanke, utplå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
