Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 Svälit
i närheten av mig; men jag vände mig inte om, jag
stirrade bara på den stora trappan framför mig.
God afton! säger det så.
Jag glömmer att le, jag tar inte en gång genast till
hatten, jag blir så förvånad över att se henne komma denna
väg.
Har ni väntat länge? säger hon, och hon andas litet
hastigt efter promenaden.
Nej, visst inte, jag kom för en liten stund sedan,
svarade jag. Och dessutom vad hade det gjort om jag hade
väntat länge? Jag tänkte förresten att ni skulle komma
från ett annat håll.
Jag har följt mamma till en familj, mamma skall vara
borta i afton.
Jaså! sade jag.
Nu hade vi börjat gå. En polis står i gathörnet och
ser på oss.
Men vart går vi egentligen? säger hon och stannar.
Vart ni vill, bara dit ni vill.
Usch ja, men det är så ledsamt att bestämma det själv.
Paus.
Så säger jag, bara för att säga något:
Det är mörkt i era fönster, ser jag.
Jaha! svarar hon livligt. Jungfrun har också fått fritt.
Så jag är alldeles ensam hemma.
Vi stå båda två och se upp mot fönstren i nummer 2
som om ingen av oss hade sett dem förr.
Kan vi gå upp till er då? säger jag. Jag skall sitta
nere vid dörren hela tiden om ni vill...
Men nu skalv jag av rörelse och ångrade djupt att jag
hade varit för fräck. Tänk om hon blev stött och gick
ifrån mig? Tänk om jag aldrig fick se henne igen?
Å, den eländiga kostymen jag hade på mig! Jag
väntade förtvivlad på svaret.
Ni skall visst inte sitta nere vid dörren, säger hon.
Vi gingo upp.
Ute i förstugan, där det var mörkt, tog hon min hand
och ledde mig fram. Jag behövde visst inte vara så tysr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
