Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SsSvoøäl 127
för andra gången, ända in i Härbärget för resande. Här
bad jag om husrum och fick genast en säng.
Tisdag.
Solsken och lugnt, en vidunderligt vacker dag. Snön
var borta; överallt liv och lust och glada ansikten, leenden
och skratt. Från fontänerna stego vattenstrålarna upp i
bågar, förgyllda av solen, blåskimrande av den blå
himlen...
Vid middagstiden gick jag ut ur mitt logi på
Tomtegaten, där jag fortfarande bodde och hade det bra för
”Kommendörens” tio kronor, och begav mig ut i staden.
Jag var i den gladaste stämning och drev omkring hela
eftermiddagen på de mest trafikerade gatorna och såg
på människor. Innan klockan ännu var sju på aftonen
gjorde jag en tur upp till St. Olafs plats och kikade i
smyg upp mot fönstren i nummer 2. Om en timme
skulle jag se henna! Jag gick i en lätt, ljuvlig ångest hela
tiden. Vad skulle ske? Vad skulle jag hitta på att säga
när hon kom nerför trappan? God afton, fröken? Eller
bara le? Jag beslöt mig för att skjuta upp med att le.
Naturligtvis skulle jag hälsa ödmjukt på henne.
Jag lomade av, en smula generad över att vara ute
så tidigt, vandrade omkring på Karl Johan en stund och
höll ögat på universitetsuret. Då klockan blev åtta satte
jag åter iväg uppför Universitetsgaten. Under vägen
föll det mig in att jag kanske kunde komma ett par
minuter för sent, och jag sträckte ut allt jag orkade. Min
fot var mycket öm, annars fattades mig ingenting.
Jag fattade posto vid fontänen och pustade ut; jag stod
där riktigt länge och såg upp mot fönstren i nummer 2;
men hon kom inte. Nå, jag skulle nog vänta, det var
ingen brådska för mig; hon hade kanske förhinder. Och
jag väntade igen. Jag kunde väl aldrig ha drömt
alltsammans? Haft det första mötet med henne i
inbillningen den natt jag låg i feber? Jag började rådvill tänka
efter och kände mig inte alls säker på min sak.
Hm! sade det bakom mig.
Jag hörde denna harkling, jag hörde också lätta steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
