Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Svält
den ligga och gick bort till kaminen. Hon var blek och
blev mer och mer orolig. För att det dock inte skulle
se ut, som om hon visade mig på dörren, sade jag:
Var han militär, er far? och samtidigt gjorde jag mig
färdig att gå.
Ja, han var militär. Hur kunde jag veta det?
Jag visste det inte, det bara föll mig in.
Det var besynnerligt!
Åja. Det fanns en del ställen, dit jag kom, där jag
fick sådant på känn. Hehe, det hörde till mitt vansinne
det...
Hon såg hastigt upp, men svarade icke. Jag kände, att
jag plågade henne med min närvaro, och jag ville göra
pinan kort. Jag gick till dörren. Ville hon inte kyssa mig
mer nu? Inte räcka mig handen en gång? Jag stod och
väntade.
Skall ni gå nu då? sade hon och stod ändå stilla borta
vid kaminen.
Jag svarade icke. Jag stod förödmjukad och förvirrad
och såg på henne utan att säga något. Herregud, vad
jag hade förstört allt! Det såg inte ut att angå henne
att jag stod färdig att gå, hon var med en gång ohjälpligt
förlorad för mig och jag letade efter något att säga henne
till avsked, ett tungt, djupt ord, som kunde träffa henne
och kanske imponera en smula på henne. Och stick i
stäv mot mitt fasta beslut, sårad, i stället för stolt och
kall, orolig, förnärmad, gav jag mig rent av till att tala
om oväsentligheter; det träffande ordet kom inte, jag bar
mig ytterst tanklöst åt. Det blev svada och bokspråk
igen.
Varför kunde hon inte lika gärna säga klart och tydligt
att jag skulle gå min väg? frågade jag. Jo, jo, varför inte?
Det var inte värt att genera sig. I stället för att påminna
mig om att jungfrun snart skulle komma hem, kunde hon
också helt simpelt ha sagt följande: Nu får ni försvinna,
för nu skall jag gå och hämta min mor och jag vill inte
ha er i sällskap nerför gatan. Jaså, det var inte det hon
hade tänkt på? Åjo, det var nog i alla fall det hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
