Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nåja, vad blev det sedan då? frågade jag och höll
andan ett tag.
Sedan? Nej kom inte med sådant! Det är en dam.
Vi tego båda ett ögonblick, både ”Jungfrun” och jag.
Å fan, var det ”Hertigen”! Ser han ut så där! sade
han därefter tankfullt. Men när hon är tillsammans med
den mannen, så vill jag inte svara för henne.
Jag teg fortfarande. Ja naturligtvis skulle ”Hertigen”
dra av med hennel Gott och väll Vad angick det mig?
Jag gav henne och hennes behag samt och synnerligen en
god dag, en god dag gav jag henne! Och jag försökte
trösta mig själv med att tänka de värsta tankar om
henne, det gjorde mig rent av en glädje att riktigt gräva ner
henne i smutsen. Det förargade mig bara att jag hade
tagit av mig hatten för paret, om jag verkligen hade gjort
det. Varför skulle jag lyfta på hatten för sådana
människor? Jag brydde mig inte längre om henne, absolut inte;
hon var inte det ringaste vacker längre, hon hade fallit
av, fy fan vad hon hade changerat! Det kunde ju
hända, att det bara var mig hon hade sett på; det
förundrade mig inte; det var kanske ångern som började
anfäkta henne. Men därför behövde inte jag falla till fota
och hälsa som en dåre, speciellt när hon ju hade changerat
så betänkligt på sistone. ”Hertigen” kunde gärna behålla
henne, välbekomme! Det kunde komma en dag, då jag
fick i sinnet att stolt gå henne förbi utan att se åt det
håll där hon befann sig. Det kunde hända att jag tillät
mig att göra detta även om hon såg stinnt på mig och till
på köpet gick i blodröd kjol. Det kunde gott hända! He
he, det skulle bli en triumf! Kände jag mig själv rätt, så
var jag i stånd att göra mitt drama färdigt under nattens
lopp och inom åtta dagar skulle jag ha böjt fröken på knä.
Med samtliga hennes behag, hehe, med samtliga hennes
behag...
Farväl! sade jag tvärt.
Men ”Jungfrun” höll mig kvar. Han frågade:
Men vad gör ni nu om dagarna då?
Gör? Jag skriver naturligtvis. Vad skulle jag annars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
