Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sväëölt 155
att icke störas av något; men det tjänade icke något till,
ingenting gagnade mig, jag kom inte ur fläcken.
Värdinnans två småflickor kommo in och förde skoj med en katt,
en underlig, sjuk katt, som var nästan utan hår; när de
blåste i ögonen på honom, flöt det vatten ur dem och ner
över hans nos. Värden och ett par andra personer satt
vid bordet och spelade tjuguett. Kvinnan ensam var
flitig som alltid och satt och sydde på något. Hon såg
mycket väl att jag inte kunde skriva något mitt i detta
oväsen, men hon brydde sig inte om mig mera; hon hade till
och med dragit på munnen, då tjänsteflickan frågade om
jag varit på middag. Hela huset hade blivit fientligt mot
mig; det var som om jag endast behövt den
försmädligheten att nödgas överlåta mitt rum till en annan, för att
bli behandlad som en fullständigt obehörig. Till och
med denna tjänsteflicka, en liten brunögd gatunge med
pannlugg och alldeles platt bröst, gjorde narr av mig på
kvällen när jag fick mina smörgåsar. Hon frågade
ideligen var jag brukade intaga mina middagar, eftersom hon
aldrig hade sett mig gå och peta mina tänder utanför
Grand. Det var klart att hon hade reda på mitt eländiga
tillstånd och hade nöje av att visa mig det.
Jag faller plötsligt i tankar över allt detta och är
oförmögen att finna en enda replik till mitt drama. Jag
försöker gång på gång förgäves; det börjar att surra
besynnerligt i mitt huvud och jag ger till sist tappt. Jag sticker
papperen i fickan och ser upp. Flickan sitter mitt emot
mig och jag ser på henne, ser på den smala ryggen och
ett par låga axlar, som ännu inte voro riktigt utvuxna en
gång. Vad hade hon för att hon kastade sig över mig?
Och om jag kommit ut från Slottet, än sedan? Skulle
det angå henne? Hon hade de sista dagarna skrattat fräckt
åt mig, när jag var olycklig och snubblade i trapporna eller
hängde fast i en spik så att jag fick revor i min rock. Det
var heller icke längre sedan än i går som hon hade
uppsamlat mina kladdar, som jag hade slängt ifrån mig i
förstugan, stulit dessa kasserade brottstycken ur mitt drama
och läst upp dem inne i rummet, fört skoj med dem i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
