Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 Svält
allas närvaro, bara för att göra sig rolig över mig. Jag
hade aldrig förolämpat henne och kunde inte minnas att
jag någonsin hade bett henne om en tjänst. Tvärtom, jag
gjorde själv i ordning min bädd på kvällen inne på
rumsgolvet för att inte skaffa henne något besvär därmed.
Hon gjorde också narr av mig för att mitt hår föll av.
Det låg hår och flöt i tvättvattnet om mornarna och det
gjorde hon sig lustig över. Nu hade mina skor blivit lite
dåliga, isynnerhet den ena, som blivit överkörd av
bagarvagnen, och hon gjorde spektakel även av dem. Gud
välsigne er och era skor! sade hon; se på dem, de äro stora
som hundkojor! Och hon hade rätt i att mina skor voro
uttrampade; men jag kunde ju inte skaffa mig några
andra just för ögonblicket.
Medan jag sitter och tänker på allt detta och förvånar
mig över den öppna fiendskapen hos tjänsteflickan, ha
småflickorna börjat att reta den gamla gubben borta i
sängen; de hoppade bägge två omkring honom och voro
helt upptagna av detta arbete. De hade letat rätt på var
sitt halmstrå, som de stucko honom i öronen med. Jag såg
på detta en stund och blandade mig icke i det. Den gamle
rörde icke ett finger för att försvara sig; han såg bara
på sina plågoandar med rasande ögon för var gång de
stucko efter honom, och ruskade på huvudet för att
befria sig, då stråna redan sutto i hans öron.
Jag blev mer och mer upprörd av denna syn och kunde
inte få bort mina ögon från den. Fadern såg upp från
korten och skrattade åt de små; han gjorde också sina
medspelare uppmärksamma på vad som försiggick.
Varför rörde han sig icke, den gamle? Varför slängde han
inte undan barnen med armen? Jag tog ett steg och
närmade mig sängen.
Låt dem vara! Låt dem vara!l Han är lam, skrek
värden.
Och av fruktan för att bli visad på dörren till natten,
helt enkelt rädd för att väcka mannens misshag genom att
ingripa i detta uppträde, gick jag stillatigande tillbaka till
min gamla plats och höll mig lugn. Varför skulle jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
