Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 Svält
sända tillbaka en annan tia än den jag hade fått. Så
det var ingenting att göra åt saken. ;
Jag försökte att se på gatulivet på torget framför mig
och sysselsätta min tanke med likgiltiga ting; men det
lyckades mig icke och jag plågade mig fortfarande med
tian. Till slut knöt jag händerna och blev ond. Det skulle
såra henne, sade jag, om jag sände den tillbaka; varför
skulle jag då göra det? Jämt skulle jag då gå och hålla
mig för god till allt möjligt, högfärdigt skaka på huvudet
och säga nej tack. Nu såg jag vart det bar iväg; jag stod
åter på bar backe. Till och med när jag hade det bästa
tillfället till det, behöll jag inte mitt goda, varma logi;
jag blev stram, sprang upp vid första ordet och var karl
för min hatt, betalade tio kronor till höger och vänster
och gick min väg... Jag gick skarpt till rätta med mig
själv för att jag hade lämnat mitt logi och åter bringat
mig i förlägenhet.
Förresten gav jag alltsammans den ljusblåa fan! Jag
hade inte bett om tian och jag hade nästan inte haft den
i händerna en gång, utan genast gett bort den, betalat ut
len till en vilt främmande människa, som jag aldrig skulle
få se igen. En sådan karl var jag, betalade alltid till sista
styvern när det gällde något. Kände jag Ylajali rätt, så
ångrade inte heller hon att hon hade sänt mig pengarna,
vad satt jag då och bråkade för? Det var verkligen det
minsta hon kunde göra, att skicka mig en tia då och då.
Den stackars flickan var ju förälskad i mig, he, kanske
dödligt förälskad till och med, så... Och jag satt och
gjorde mig mycket viktig vid denna tanke. Det fanns
inga tvivel om att hon var förälskad i mig, den stackars
flickan!...
Klockan blev fem. Jag föll åter ihop efter min långa
nervösa upphetsning och började på nytt känna det
tomma susandet i mitt huvud. Jag stirrade rätt fram, med
stela ögon, och såg bortåt Elefantapoteket. Hungern
rasade just då riktigt otäckt i mig och jag plågades
mycket. Medan jag sitter så och ser ut i luften, klarnar
efterhand för min stela blick en skepnad som jag till slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
