Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sväåt 169
mina tänder, springer upp, river mitt manuskript i bitar,
river varje blad i bitar, kastar min hatt i gatan och
trampar på den. Jag är förlorad! viskar jag för mig själv;
mina damer och herrar, jag är förlorad! Och jag säger
ingenting annat än dessa ord så länge jag står där och
trampar på min hatt.
En polis står några få steg därifrån och iakttar mig;
han står mitt på gatan och lägger inte märke till något
annat än mig. Då jag lyfter på huvudet, mötas våra
ögon; han hade kanske stått där en längre tid och bara
sett på mig. Jag tar upp min hatt, sätter den på mig och
går bort till mannen.
Vet ni hur mycket klockan är? frågar jag.
Han dröjer en stund innan han halar fram sitt ur och
han tar ej bort sina ögon från mig under hela tiden.
Precis fyra, svarar han.
Ackurat! säger jag; precis fyra, fullkomligt riktigt. Ni
kan era saker, hör jag, och jag skall komma ihåg er.
Därmed lämnade jag honom. Han blev ytterligt
förvånad och stod och såg efter mig med öppen mun och
höll ännu uret i handen. Då jag hade kommit utanför
Royal vände jag mig om och såg tillbaka: han stod ännu
i samma ställning och följde mig med ögonen.
Hehe, så skulle man behandla djuren! Med den mest
utsökta oförskämdhet! Det imponerade på djuren, satte
skräck i djuren.. . Jag var synnerligen belåten med mig
själv och gav mig åter till att sjunga en stump. Uppblåst
av högfärd, utan att mera känna några plågor, utan att
ens känna något obehag av någon sort, gick jag lätt som
en fjäder över hela torget, vek upp mot Basarerna och
slog mig ned på en bänk vid Vor Frelsers.
Kunde det nu inte också vara tämligen likgiltigt om jag
sände den där tiokronan tillbaka eller ej? När jag hade
fått den, så var den min, och det var sannerligen ingen nöd
där, den kom ifrån. Jag måste ju dock ta emot den, när
den uttryckligen sänts till mig; det var ingen mening i att
låta stadsbudet behålla den. Icke heller gick det an att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
