Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 175
var mig likgiltigt vilket svar mannen skulle ge mig. Jag
stod och väntade och såg på honom.
Ånej, svarade han. Det skulle då vara en jungman.
En jungman! Jag ryckte upp mig ett tag, smög av
mina glasögon och stack dem i fickan, steg upp på
landgången och klev ombord.
Jag är inte sjövan, sade jag, men jag kan göra det ni
sätter mig till. Vart går resan?
Vi ha ballast till Leeds efter kol på Cadiz.
Gott! sade jag och trängde mig inpå mannen. Jag är
lika glad vart resan bär hän. Jag skall göra mitt arbete.
Han stod en stund och såg på mig och tänkte sig för.
Har du inte seglat förut? frågade han.
Nej. Men som jag säger er, sätt mig till ett arbete och
jag skall göra det. Jag är van vid lite av varje.
Han tänkte sig för återigen. Jag hade redan satt mig
i sinnet att följa med och jag började ängslas för att bli
jagad i land igen.
Vad tycker ni då, kapten? frågade jag slutligen. Jag
kan verkligen göra vad det så skulle vara. Vad säger jag!
Jag skulle vara en dålig karl om jag inte gjorde mer än
just det jag är satt till. Jag kan ta två vakter i sträck om
det kniper. Det mår jag gott av och jag står nog ut med
det.
Ja, ja, vi kan ju försöka det, sade han och log litet åt
mina sista ord. Går det inte, så kan vi ju skiljas i
England.
Naturligtvis! svarade jag i min glädje. Och jag
upprepade att vi kunde skiljas i England om det inte gick.
Så satte han mig i arbete...
Ute på fjorden rätade jag upp mig ett tag, våt av feber
och matthet, såg in mot land och sade farväl för denna
gång till staden, till Kristiania, där fönstren lyste så blankt
från alla hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
