Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174 Svält
nom, och han hade rent av sett efter om också jag skulle
skratta däråt. Gud vet, om jag nu träffade honom när
jag kom dit ned! Jag ansträngde mig till det yttersta för
att så fort som möjligt komma ner till Vognmandsgaten,
passerade det ställe där jag hade rivit sönder mitt drama
och där ännu en del papper lågo kvar, gick förbi
poliskonstapeln, som jag nyss hade förvånat så med mitt
uppförande, och stod till slut vid trappan, där gossen hade suttit.
Han var inte där. Gatan var nästan tom. Det tog
till att mörkna, och jag kunde inte bli varse gossen; han
hade kanske gått in. Jag lade försiktigt ner kakan, reste
den på kant mot dörren, knackade hårt och sprang min
väg med detsamma. Han hittar den nog! sade jag till
mig själv; det första han gör när han kommer ut, det
är att hitta den! Och mina ögon blevo våta av fjollig
glädje över att den lille skulle finna kakan.
Jag kom ner till järnvägsbron igen.
Nu svalt jag inte mer, den söta maten jag hade ätit
började endast att vålla mig plågor. I mitt huvud
väsnades på nytt de vildaste tankar: Tänk om jag i hemlighet
skar av trossen till ett av dessa fartyg? Tänk om jag
plötsligt gav mig till att skrika eld! Jag går längre ut
på bron, finner en lår att sitta på, knäpper händerna och
känner, att mitt huvud blir mer och mer virrigt. Och
jag rör mig inte, gör ingenting alls för att hålla mig uppe
längre.
Jag sitter där och stirrar på ”Copégoro”, barken med
den ryska flaggen. Jag skymtar en man vid relingen;
babords röda lanterna lyser ned på hans huvud, och jag
reser mig upp och ropar över till honom. Jag hade ingen
avsikt med att tala som jag gjorde, jag väntade inte heller
att få svar. Jag sade:
Seglar ni i afton, kapten?
Ja, om en stund svarar mannen. Han talar svenska.
Så han är väl finne, tänker jag.
Hm. Ni skulle inte behöva en man? Jag var i detta
ögonblick lika nöjd antingen jag fick avslag eller ej, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
