Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O
diga gardiner, ty han spejade efter sin husbonde.
Med ett trumpet uttryck kring sin svarta nos men
med ifver och längtan i blicken såg han efter
honom, som denna enda dag af veckans sju fick
vara hemma från hjul och remmar och därmed gaf
sin lille hund del af söndagskänslan.
Agda Hult fäste heller icke stor uppmärksam-
het vid gatulifvets helgdagsprägel — det sorlande
människovimlet — raderna af ansikten innanför
spårvagnarnas klara rutor och friluftsälskarna med
båtbehör öfver kraftiga skuldror. Oberörd vandra-
de hon vägen fram, helt tagen af sin djupa lycka,
ända till dess hon mötte ett par kvinnliga arbets-
kamrater, som, förvånade och afundsamma öfver
hennes täcka utseende, hälsade och utbytte några
ord med henne. Ty efter detta möte var hon en
kort stund på ett betagande vis medveten om att
vara vacker. Hennes inbillning utmålade det upp-
seende, förlofningsringen dagen därpå skulle väcka
i fabriken. Hatten, floret, allt det nya, hon iklädt
sig, skänkte henne en glad tillfredsställelse. Hon
N^steg i värde för sig själf — hennes rörelser blefvo
tvungna, hennes gång alltmera medveten, och hon
lade märke till människornas beundran. Hennes
blick återfick dock snart sitt drömmande uttryck.
Det var, som om hon blott skådat i sin egen lyck-
liga själ. Med de ytliga tankarna hade också
hvarje oskön stelhet i hennes rörelser försvunnit.
Blicken ljusnade, där hon framgick. Det var, som
om söndagen i mänsklig gestalt glidit förbi...
När den unga flickan ändtligen nådde platsen
för mötet med Oskar Vret, var denne ännu icke
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
