Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 1
kommen. Men hennes väntan bief ej lång. Någon
stack bakifrån sin arm under hennes, och då hon
häpen såg sig om, mötte hon den efterlängtades
sorglöst leende blick.
»Har du väntat länge?» frågade han ömt.
»Nej då! Jag kom nyss. Har du haft brådt?
du ser så jäktad ut.»
»Det är klart, när jag skulle träffa dig.»
Agda höll leende upp sin vänstra hand och
böjde sig lätt fram för att få syn på den unge
mannens. Förvånad utbrast hon:
»Hvad har du gjort med din ring? Inte såg
den så där ut i går, då jag köpte den.»
»Det inbillar du dig bara», svarade han lugnt
och stack handen i fickan. Ett förstulet leende
gled öfver hans läppar — han kände plånboken
mellan sina fingrar, och i den låg tian, som han
lånat på den verkliga förlofningsringen kort före
sammanträffandet med Agda.
Hans svar togs emellertid för godt, och sam-
talet gled öfver till andra ämnen. Men Agda Hult
var lågmäld; hennes lycka var för stor för ord.
Hon log dock ofta med ett inåtvändt tycke och
med lysande ögon. Under det att han med sina
spelande blickar följde gatulifvet, medveten om sin
egen ståtliga figur och nöjd med det uppseende,
den vackra flickan vid hans arm ådrog sig, gick
hon försänkt i framtidsdrömmar. Flyktiga och
obestämda voro de alla. Först när hon fick Hö-
torgshallen i sikte, antogo de mera fasta konturer.
Hon såg sig själf vid Oskar Vrets arm vandrande
hemåt med fylld korg och med blommor från torg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
