Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
met och gjorde allt bekvämt åt sig för natten. En
blick åt Agdas hörn öfvertygade henne om att
dottern var djupt insomnad. »Stackare», tänkte
hon, »det smakar henne allt att få sofva.» Och så
släckte hon ljuset.
I detsamma var det Agda, som om hon fått ett
lätt slag på hjässan. Lik en stålfjäder, höjde hon
sig från kudden. Allt mindes hon.
Timmar! Långa, långa timmar ! Hennes kropp
riste under frossbrytningar, och grant lysande
punkter skymtade förbi hennes ögon, som än öfver-
flödade af heta droppar, än torra och utmattade
svedo som sår. Men hon led ljudlöst — kväfde
snyftningarna med sitt lakan. Ännu sargades hon
dock icke af den älskande kvinnans grymmaste
kval, det som ristar oläkliga sår i henne s känslolif :
blygseln öfver att älska en ovärdig. För detta var
hon ännu för outvecklad. Först sedan sorgens saf
genomträngt hennes väsen, skulle hon mogna där-
för — och hon gjorde det hastigt. Det var smärtan
öfver det mot henne begångna sveket, Öfver hennes
gäckade tillit, som vållade hennes hjärtas förtvif-
lan, och främst af allt hennes moderskap.
O, nesa öfver all nesa, att vara en ogift moder !
Hånet ! Begabbelsen ! Åh, allt hon sett och hört
i den vägen, men då drabbades andra. Nu ...! *
Hur länge kunde hon förbli oupptäckt, månne ?
Men hon kände plötsligt en stark vedervilja mot
sitt eget sköte och en afsky för sitt tillstånd, som
trotsade åtrån att undersöka. En dof vrede mot
den ofödde började stiga inom henne, växte, makt-
tog henne, blef till hat, till mordlust, dödande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
