Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
fann hon en tillfredsställande förklaring i hennes
ovana vistelse ute i det fria dagen förut.
Ett visst lugn hade omsider inträdt i Agdas
upprörda känslolif. »Än sen... ?» tänkte hon. »Och
jag ä’ ju förlofvad... För resten ä’ jag ju hvar-
ken den första eller enda, som råkat illa ut — det
ä’ ju så vanligt.» Hon genomgick i minnet listan
på dem hon känt och kände såsom varande i s am-
ma belägenhet som hon själf, och den var icke få-
talig. För henne var dock ställningen vida svårare,
än fallet plägar vara med hennes gelikar. Detta
stod med ens för henne i all sin hemska klarhet.
Hon hade alltid velat vara något förmer än sina
kamrater, hållit sig för sig själf, skytt slams och
sofrat sitt språk från simpla ord. »Skitförnäm»
kallades hon på fabriken och af grannarna. Hvad
skulle de nu säga? En plågsam oro kom hennes
hjärta att slå hårdare. »Jag har ju ringen...»
lugnade hon sig själf.
Ringen! För första gången hörde hon en röst
inom sig fråga: »Har du rätt till den?» Men
snabbt och själf klart kom hennes svar: »Han är
ju inte gift med henne»
Det uppseende, hennes förlofning väckte på ar-
betsplatsen, och som hon förr i inbillningen gladt
sig åt, skänkte henne nu alls in gen tillfredsställelse.
Kamraterna lyckönskade henne mer eller mindre
vänligt. Hon ville ge sig sken af att vara glad
och hurtig, men kunde icke bli kvitt oron öfver att
plötsligt se sig upptäckt. Hvarje gång någon ovan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
