Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
»Ja vill bara låta er veta, att allt, som ja sa i
söndass, var den renaste sanning. Tror ni mej inte,
så fråga Oskars morsa; hon ä nu på Rosenlund, å
hon har reda på alltihop, för hon bodde hos oss.
Ja tvätta å gick i hjälp, å hon såg efter lillan å var
så dan me henne; å Oskar han var då inte alls le,
fast han söp sej full iblann å inte gaf oss pengar;
men en da gick han, å sen har ja inte sitt honom
förrän i söndass. Fråga Oskars morsa, om; ni tror,
ja ljuger. Ja tyckte så mycke om gumman, men ja
måste släppa’na, för maten räckte inte, å ja orkar
inte knoga så mycke i mitt nuvarande elände. Å
ni må veta, att Oskar han har heligt lofvat att gifta
sej med mej, det kan ja gå den dyraste ed på, å ja
ä så lessen, men nu får ni göra, som ni vill, för ja
rår inte mera.
Tecknar Johanna Boman.
När Agda slutat läsningen, var hennes första
tanke: »Det här ä’ bra att ha. Nu kan jag stuka
honom med brefvet, om han förnekar henne, och
sen blir det hon, som får umgälla att ha skrifvit. »
Men det dröjde icke länge, förrän mildhet och rätt-
visa fingo öfverhand. »Nej, jag skall inte förråda
henne», sade hon sig själf. »Oskar kommer nog
om söndag, men då skall jag vara borta. Det blir
bäst så, för jag vet inte om hur det skall bli
mellan oss.»
Hon höll ord. Oskar Vret infann sig på sön-
dagen. Hans tilltänkta svärmor lade tyst märke
till hans tvekande sätt strax vid ankomsten.
»Ä’ inte Agda hemma?» frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
