Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
»Nej, hon ä’ borta för hela dagen», svarade fru
Hult.
»Hon ä’ väl inte rasande på mig?»
»Inte hvad jag vet. Hvarför skulle hon vara
det ?»
»Gumman vet ingenting», tänkte den unge man-
nen och kände en stor lättnad. Högt sade han :
»Så förargligt, att hon ä’ borta. Jag har fått
arbete i Söderteljetrakten, och det varar nog en
månad. Se’n är jag säkert i sta’n igen. Hälsa
henne det...»
Och tiden gick för Agda. Dagarna med myc-
ket arbete och nätterna med gråt...
En dag hade hennes mor satt sig att klippa
matt-trasor i vedboden. Dörren var stängd, ty ljuset,
som föll in genom dörröppningen, var nog för hen-
nes arbete. Mattorna voro bestämda för Agdas
unga hem, och moderns tankar sysslade intresseradt
med ting, som rörde bosättningen. Men med ens
fick hon annat att tänka på. Hon hörde röster
från vedboden intill. Två kvinnor samtalade, och
ämnet var hennes dotters förlofning.
»Ja, jag ä’ inte säker, så jag vill inte ha det
sagdt efter mig, men jag tror, att det är på tiden, att
hon gifter sej. Gud, hvad hennes morsa då skall
vara ilsken, hon som alltid hållit sig så förnäm.
Tänk bara på hur hon skrutit med sin Agda ! Det
ä’ just rätt åt dem bägge två. Man kan knappast
hålla sig för skratt.»
»Åh, det där herrskapet! Jag har alltid haft
mina tankar om dem! För resten är det här nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
