Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
Agda. »Jag kan inte! Och mitt barn har lika
mycken rätt till en far som hennes.» Här gjorde
rivalitetskänslan sig hörd. Hon kände en låg-
sinnad triumf öfver att kunna ernå det, som med-
täflerskan förgäfves sträckte sig efter. Barnets
rätt till sin far var blott en förevändning af henne,
tjänande till försköning af hennes egennyttiga mo-
tiv. Ty den oföddes väl eller ve var henne ännu
likgiltigt.
Länge stod striden oafgjord i hennes oupplysta,
famlande själ. När hon sent omsider blef ense
med sig själf, steg hon ur bädden, gick långsamt
genom det skumma rummet till fönstret och vek
rullgardinen långsamt åt sidan. Hon såg på den
milda morgonsolen, i det hon kysste ringen. Så
släppte hon taget om gardinen, guldet föll med ett
klingande ljud på nålfatet å byrån, och med hän-
derna för ansiktet störtade hon tillbaka i sin säng
och gömde sig helt i täcket.
Följande dag fann modern ringen; hon tänkte
dock, att den blifvit glömd, och sade därför intet.
Men då hon äfven dagen därpå fann, att Agda icke
bar den, frågade hon om orsaken.
»Jag ska’ skicka den tillbaka till Oskar», svara-
de dottern. »Det är slut emellan oss nu.»
»Har du ditt förstånd i behåll? Vet du, hvad
du gör?»
»Mamma vet inte allt. Oskar har en annan
flicka, som han bott ihop med. Dom har redan
ett barn tillsammans, och hon går med det andra.
Vi mötte henne, då vi vax ute och gick sista
gången. Jag vill inte stå i vägen för henne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
