Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3i
»Det är lögn, säger jag dig.»
»Hon heter Johanna Boman... Ja, ser du det!
Det lönar sig inte längre att ljuga, Oskar. Hellre
än att ta’ en beta bröd ur din hand, så dör jag.
Det blir väl alltid någon råd för mig och vårt
barn.»
»Barn! Vårt barn?»
»Ja.»
»Det var då en ren helvetes nyhet. Ska’ man
nu få det eländet på sig också?»
En djup tystnad följde. Oskar Vret såg oro-
ligt på det hvita ansiktet framför honom. Han
öfverlade. Ett visst mått af uppriktighet var tyd-
ligen nu den bästa taktik, han kunde följa. Han
kunde inte låta henne gå ifrån sig. ömheten strå-
lade mot henne ur hans bruna ögon.
»Hur har du egentligen fått reda på — hvad
hon heter?» sade han med ett förtroligt tonfall.
»Det s äger jag inte.»
»Låt bli då ! Men jag vill påpeka för dig, att
jag inte ä’ gift med henne.»
»Du har lofvat henne giftermål, och ni ha barn
tillsammans.»
»Hvad fan har det med saken att göra? Hon
kunde haft ögonen öppna.»
»Det kan jag också ta’ åt mig.»
»Var så god! Den, som löper största risken,
bör se sig bäst för.»
Agda stod tyst och orörlig. »Att jag inte kan
hålla käften», tänkte den unge mannen, ursinnig
öfver sin egen retlighet.
»Bry dig inte om hvad jag sa’», bad han be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
