Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
vekligt. »Inte menade jag att pika dig, det för-
står du väl. Du och jag, vi ska’ gifta oss. Jag
har allaredan talat med en husvärd om lägenhet.
I morgon gå vi och se på möbler, om du vill. Inte
ska’ du bry dig om min gamla flamma. Hon blir
inte något påhäng, för hon är styf värre att arbeta.
Säg mig, hur du tycker! Ska’ vi två ta’ ut lys-
ning i morgon?»
Intet svar.
»Var inte oresonlig längre, flickan min», fort-
for han efter en skygg granskning af Agdas slutna
drag. »Jag bryr mig inte om henne och har aldrig
gjort det. När jag blef bekant med henne, var jag
just hitkommen ifrån landet. Jag var oskyldig
som ett nyfödt barn, må du tro, men så blef jag
lite full en gång, och d å nästan lockade hon mig...
Och lite längre fram blef jag utan arbete, och då
flyttade vi ihop, för hon ä’ duktig att tjäna pengar,
det måste jag medge. För resten såg hon rätt bra
ut den tiden, men nu... fy tusan! Jag har i alla
fall aldrig varit kär i henne. Aldrig i någon mer
än dig.»
De sista orden framkallade ett skärt skimmer
på Agdas kinder, och hennes barm häfdes under
djupa andetag. Men hon teg fortfarande.
»Kan du inte svara?» bröt han ut. »Du fordrar
kanske, att jag ska’ falla på knä och tigga dig om
nåden att få gifta mig med dig. Var du tacksam
för att du har en hederlig karl att göra med !»
Agda tog ringen från nålfatet, där hon lagt
den. »Ge mig nu tillbaka min !» bad hon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
