Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
förrän Olof Rönn sköt mössan åt nacken och med
gryende missmod betraktade de grå stenmassor,
som inramade den i oändligt blått vattrade fliken
af himmelen. Han kände, hur tröttheten nöp ho-
nom i knävecken, och önskade sig hvila. Men han
hade ej något eget hem, han var inhyst i en familj,
och det rum, han delade med denna, var föga rym-
ligt. »Barnskrik», tänkte han, »matos, öfverflödig
och i vägen!» —- Och afskräckt af dessa tankar,
vek han in på den långa gata, som snörrät sträcker
sig mot tullen. Inom sig kände han ett allt starkare
behof af grönska och vid synkrets växa upp.
Emellertid hade han icke tagit många steg på
sin nyss inslagna väg, förrän han träffades af en
vänskaplig dunk i ryggen. »Olle! Olle !» r opade
någon. »Kvicka er, pojkar, annars dunstar han
bort. Honom få vi lof att ha med.»
Här var det inte värdt att göra sura miner eller
invändningar. Olof gaf sig genast. Och han för-
des bort i triumf mellan tre kamrater, som voro
yra ända in i själen af pur lifsglädje. Fyra man i
bredd tågade de, upptagande gångbanans hela
bredd, sorglöst glammande, med mössorna på tre
kvart och med spänstiga steg. Klackarna smällde
lustigt mot gatläggningen, kavajerna lämnade
brösten fria, och laterna voro eröfrares. Berusade
af sol, af ungdom och sjudande begär, gåfvo de
hvarandra friska blickar och, trygga i medvetandet
af att färdas med samhöriga med dem själfva,
fingo deras rörelser ett naturligt behag. Hälsade
af många, lyfte de mössorna på sådant sätt, att det
kom liksom ett eldgt »hurra» i återhälsningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
