Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
honom i ansiktet, varma och med kväljande söt-
aktig lukt, och på den röda bubblans plats ser han
en fura, kal i toppen men med ett rikt nätverk af
rötter på marken. Med en af dessa jordkrypande
klolika rötter intryckt i tinningen ligger en man,
i ljusa benkläder, orörlig
Befäl och kamrater, alla vittnade till Olof Rönns
fördel. Han dömdes dock till två års straffarbete.
Långa dagar, månader, år under järnhårdt
tvång och vaksamma vaktarögon. Han minnes
metallen på verkstaden ... Borrar, filar och tänger
sarga äfven honom. Det är icke dråpets fasa, som
maktstjäl honom, det är ensamhetens. Rundt om i
cellernas mörker svängas knutna näfvar till bekräf-
telse på brottsligas eller blott olyckligas beslut att
låta samhället dyrt umgälla deras lidande, tänder
gnissla och förbannelser utstötas. Och under da-
gens timmar? Händerna utföra mekaniskt sitt ar-
bete, medan hjärnorna öfverlägga, knyta maskor
till maskor i ogärningsnät. Dyrkar formas. Tänd-
stickan föres till gasdränkt trassel. Så skall stenen
läggas på järnvägsspåret. Där skall knifven sät-
tas för att träffa ådern. Så skall yxan föras. Så
kvinnan öfverlistas, barnet lockas och prejarorden
formas, att de må kalla guldet fram ur samhälls-
stöttornas fickor och lägga deras lysande tillvaro
under skräckens tecken... Men Olof Rönns sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
