Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i
vida famn. Han tycker sig känna dess doft af tor-
kade blommor, och scener från skog och mark upp-
rullas för hans minne. Den gifver honom sin skatt
af visor, och det är hans mors milda röst, som
sjunger den, lockande honom att stämma in. Och
slutligen gör han det men ljudlöst, blott i sitt
hjärta.
Allt detta sker dock icke på en gång, det tager
många dagar. Men då har också kistan blifvit
honom en vän, en famn, en väntande och efterläng-
tad, på hvilken han tänker med kärleksfull glädje
och en fläkt af hemvärme. Han är icke längre i en-
samhetens brunn. Två starka järnhänder ha lyft
honom därur och släppa honom icke.
Från yttervärlden når honom intet budskap.
Kamrater, vänner, Eva — han vill begraïva dem
alla i glömska. Men när han i sitt hjärta kastar
mull öfver den sistnämnda ... Han har fått viss-
het på sin fråga olycksdagen. Han älskar henne.
öfver hösthimlen drogo molnen som ofantliga
järngråa säckar. Nordan, som rustade sig till vin-
terkampanjen, flög fram i vild yra bland sina upp-
lag af allsköns bisterhet, slet i de grå behållarna
och fladdrande trasor, så att skurar af isnålar
piskade mot den i dimmor svepta jorden. Det vax
sparsamt med fotgängare på gatorna, där snösör-
jan alltjämt ökades och tillfrös, men åkdonen voro
fullsatta med huttrande människor. Där den långa
malmgatan öfvergår i en af ofärdiga hus kantad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
