Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
lyckades äfven och var så helt inne i sitt förehaf-
vande, att han glömde sig själf. Men då var också
Vivan så uppspelt, att hon visade sin enda mjölk-
hvifa tand under kuttrande små skratt. Jerker var
uppspelt äfven han, och det var, som det skulle, ty
han lekte galande tupp, och Olof Rönn — han
kände sig alldeles som en majkung i dansen.
Då fru Lundin om en stund återkom, bytte
emellertid Vivan famn, och Jerker störtade till
korgen för att beskåda mors inköp. Genast högg
ensamhetskänslan sin klo i Olofs hjärta, han led,
och hans tanke ilade hjälpsökande till sin gamla
vän, som genast sträckte mot honom sina järnhän-
der. Ack, kistan ! Han förebrådde sig att ha
glömt den, han ängslades för dess öde, och hans
röst hade en underström af oro, då han plötsligt
utbrast:
»Min kista ä’ väl kvar här? Jag ville så gärna
hälsa på den — på i den», rättade han sig, vars-
nande fru Lundins förvånade blick.
»Den har Eva Milén tagit hand om, för vi hade
inte plats för den.»
Vid ljudet af Evas namn gaf Olofs hjärta till
ett våldsamt slag, blodet forsade med ökad snabb-
het genom ådrorna och färgade hans kinder mörk-
röda. På samma gång han längtade efter underrät-
telser om henne, fruktade han dem och erfor en
smärtsam njutning i deras fördröjande. Med bort-
vändt ansikte sade han därför:
»Jag har skrifvit två gånger till Lundin men inte
fått något svar.»
»Han har inte fått ett enda bref från Rönn, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
