Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
vet jag bestämdt. Det beror väl på att vi flyttat.
Han har ofta talat om att skrifva, men det har varit
härda tider för oss. Vi måste ta’ en billigare lägen-
het —- den här. Kistan stod länge i förstun, det
var den enda plats, vi hade. Men så en dag kom
Eva hit, och hon tog den hem till sig.»
»Jag trodde, hon var kvar i Malmö.» Olofs
röst skalf af undertryckt lidelse. »Hon var där,
då — då —»
BJa» Jag vet», ifyllde fru Lundin hastigt »Hon
kom därifrån för en månad sedan.»
»Då vet hon . . .!»
»Kanske nu — genom andra. Jag sade bara,
att Rönn var ute på landet och arbetade. Hon var
här senast i förra veckan.
Efter detta kunde ingenting beveka Olof att
stanna. Han öfvergaf kaffebordet och den tröst-
löse Jerker och befann sig inom kort ute på den
långa arbetargatan, som löper genom hela stadsde-
len. Kölden hade tilltagit, och skymningen tätnade
kring stenkolosserna, så att deras nummer blefvo
otydliga. När Olof ändå fann det rätta, var det
nästan instinktivt. I hans inre värld fortsattes
nämligen den rasande kampen mellan natt och gry-
ning. Han kunde visserligen icke förneka de rön,
han redan haft, af människors omsorg och vänfast-
het, men han mätte och forskade efter bevekelse-
grunder. Hans tankar voro förmörkade, och miss-
tänksamheten ströp skoningslöst hvarje känsla af
hopp eller ömhet.
Ännu när han ringde på dörren till Evas bostad,
var han så helt i striden, att hans strupe var som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
