Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Ingrid Dalskog, ovigd hustru till en i sitt
yrke skicklig, men styfsint och frimåndagskär järn-
arbetare, fick vetskap om att hon för andra gången
skulle blifva moder, grät hon heta, ångestfulla tårar.
Åh, hvilken olycka ! sade hon sig förtviflad. Och
så ofta hon visste sig osedd, duggade tårarna — i
skurbaljan äfvensom i den ångande tvättluten —
det var dock en lisa att låta dem falla fritt, värre
var att svälja gråten under släparbetet i de främ-
mande hem, där hon användes som hjälp. Stelheten
i lemmarna, värken i korsryggen, krampen ... Ack,
allt var ringa mot den ständiga, frätande tanken på
hur det skulle blifva, då ännu en liten mun komme
att gapa för mat mot henne. De dagar, hon inte
arbetade borta, fick hon knappa in på sin föda, för
att den ettårige sonen skulle blifva mätt; aldrig
var det annat än brist på det nödvändigaste i hem-
met. Och när hon inte längre kunde stå i... och
så en till att föda !
Och dock borde lilla mor Ingrid med tillförsikt
kunnat se tiden an, men se saken var den, att
Anton Dalskogs fingrar grepo lika motvilligt i
fickan efter hushållspengar, som de lusteligen pej-
lade den för nöjen — främst bestående i dryck-
jom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
